Fly?

I lördags trodde jag faktiskt allting var påväg att bli bra igen. Jag kände mig okej, det kändes som om allt skulle bli okej. Jag lyssnade på bra musik, det var helg och ja.. det bara var skönt. Just då hade jag tänkt ut ett blogginlägg i huvudet med det kom aldrig ner någonstans så det sitter nog långt bak i huvudet.
Igår så försvann det där okej:et. Jag sjönk ner på botten igen. Bara att börja om från ruta ett och kämpa sig uppåt mot ytan igen. Det är förjävligt jobbigt och jag behöver ert stöd, liksom snälla visa att ni finns där? Säg inte bara "jag finns här för dig", mena det också och fan visa det! Behöver en axel att gråta ut mot men får jag det? Nej. Den enda jag kan tänka mig att få det hos bor typ 100 mil ifrån mig...

Åkte som sagt var till landet i fredags. Jag flydde från Linköping, den jävla staden och allt liv som finns där. Men vet ni vad? Man kan inte fly från sina problem. Känner ni igen det här citatet: "Man kan inte fly från sina problem för förr eller senare hittar de dig igen"
Det är ett väldigt bra citat tycker jag. Det stämmer. För fast att jag flydde till landet där det är lugnt och stilla, bara äldre människor och man tror man slipper allt där hemifrån i Linköping så gör man inte det. Jag kommer inte ifrån allting där trots att jag är på landet. Det går inte...


Min mamma är den bästa som finns, vad vore jag utan henne? Skulle fan aldrig klara mig. Hon finns alltid där och har alltid en axel man kan luta sig mot. Jag älskar dig, mamma <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0