Magont som ledde till akuten

Oj oj.. vart ska jag börja?
Har inte blivit mycket bloggning den här veckan och det finns ju sina orsaker.
En stor anledning är min magont.
Det började med att jag i tisdagskväll fick ont i magen, i mellangärdet för att vara exakt. Sen kom illamåendet också. Värmde vetekudden och tog alvedon men det hjälpte inte så mycket, bara dämpade smärtan lite. Mot kvällen sen hade jag svårt att somna och resten av natten blev det inte mycket sömn heller. Var uppe och värmde vetekudden flera gånger, tog alvedon och mycket springande helt enkelt. Kunde inte somna om för att jag hade så ont.
På onsdagsmorgonen hade jag fortfarande ont och var grymt trött men gick två lektioner i skolan i alla fall. De två viktigaste, därbland matten. Gick inte bra alls att räkna och jag orkade verkligen inte ha 100% fokus, kände mig helt svag i kroppen, orkade knappt sitta rakt upp ens. Efter det tog jag bussen hem vid halv tolv och när jag kom hem efter ett tag sov jag i en timma. En 45 min var det lugnt med magen och jag tänkte "fan vad skönt, kanske håller det på att försvinna nu?" Men så vi halv tre-tre så får jag ont i igen och mår verkligen jätteilla. Gud vad ont jag hade, har fan aldrig haft så ont innan! Verkligen konstant smärta och varje andetag man tog gjorde ont.. Att man tjöt av smärta var ju inte bättre det precis då det bara värkte ännu mer. Efter att ha ringt till mamma och efter att hon ringt och pratat med pappa och lite samtal till så åker hon och jag in till akuten. Jag som aldrig åkt in dit blev självklart lite smånervös med men tänkte mest på att de säkert skulle fixa så smärtan försvann. Allt jag önskade då var att få slippa känna den värken..
Eftersom vi var tvugna att parkera bilen en bra bit bort då det inte finns någon parkering vid akuten fick vi gå en jävla bit och med mitt illamående.. usch! Höll på att spy minst tre gånger.
Väl inne så dröjde det inte speciellt länge innan vi pratat med en tjej som fyllde i någon lapp, tog tempen och sen fick jag komma in och lägga mig i ett rum. En kort stund efter det kom det in två sjuksköterskor. Jag fick byta om till sjukhusklädergrejs och de tog blodprov, mätte blodtrycket och puls, ställde frågor, tog tempen igen och lite. De satte även in en sån där grej man har i armväcket ifall man ska få dropp eller så sen. Kran eller vad det nu kallas.
En liten stund senare kom en läkare in och hon kände och klämde på magen, ställde frågor och lite så. Hon sa att det kunde vara magkatarr eller levern/gallan men att det sistnämnda inte vore speciellt vanligt då jag är för ung för det. Hon sa att hon skulle komma tillbaka om ca en halvtimme eller timma då de fått svar på blodproven.
Mamma och jag väntade och väntade, efter en timme och typ en kvart kom läkaren in igen och sa att provsvaren var helt normala och att det lugnade henne för då var det ingen infektion i kroppen eller så. Hon konstaterade då att det var magkatarr och sa att jag skulle få medicin. Hon sa också att det kunde bero på stress eller hur man mådde och sa även att jag skulle ta reda på varför det var så stressigt eller så. För sålänge jag inte tar reda på det desto längre kommer magkatarren hålla på, ungefär.
En annan sjuksköterska kom in efter en liten stund med någon brustablett till medicin som jag fick dricka upp och efter det fick vi gå ut och sätta oss i väntrummet och vänta på att medicinen skulle börja värka. 20 minuter senare började smärtan släppa sakta men säkert och hon tog bort "kranen" som satt i armvecket och vi fick åka hem. Eller, först gick vi till apoteket och satt där i en halvtimma för att köpa ut medicinen.
Efter 3h och 30 minuter var vi hemma igen. Gissa om det var skönt?

Natten till torsdagen sov jag inte så mycket, hade ont och fick springa på toa. Smärtan ville visst aldrig försvinna..

På torsdagsmorgonen (var hemma från skolan den dagen) när jag vaknade kände jag mest av illamåendet men efter att ha tagit medicinen så försvann allt och jag kände mig frisk. Verkligen härligt att få slippa smärtan! Man kände sig så pigg! Man kunde röra på sig, stå upp, behövde inte ligga ner och ta djupa andetag utan man kunde mer.. leva, kändes det som. Fast nej, inte skulle det vara förevigt. Ungefär vi femtiden på kvällen kom smärtan och illamåendet igen. Prövade att ta den starkare medicinen mamma hade köpt men nej, inte fan skulle den hjälpa heller..! >_< Tog även den andra medicinen som jag fick först men den hjälpte inte heller. Blev att ligga ner i sängen ett par timmar igen. Suck, jag hatar verkligen att ha så förjävligt ont! Vid nio la jag mig i soffan och kollade på Dirty Sexy Money och efter det blev det att gå och lägga sig. Tog ett tag att somna men sen.. Gissa vad? Jag sov HELA natten! =D Kan ni fatta vilket framsteg det var? Och att jag sen vaknade idag (fredag) utan att ha ont... Wow asså! :'D

Idag i skolan kände jag inte av så mycket så det var helt okej. Först nu jag börjar få lite ont i magen igen men det kan bero på att medicinen börjar gå ut ur kroppen.

Så framöver i några dagar måste jag gå och småäta, inte ta några stora portioner som mättar utan flera små, inte äta stekt mat utan sån som är snäll mot magen och så slutligen ta reda på varför jag stressat upp mig och så.. Vet ju att det till största delen är skolan men det finns annat också som jag måste ta reda på.


Jösses vilka dagar.... Inget jag vill uppleva igen! Och jag hoppas verkligen magkatarren går över nu, förbaskat jobbigt att ha det!

Kommentarer
Postat av: liv

Stackare! Det låter inte som någon trevlig upplevelse. Får hoppas att du blir bättre nu. Men det kanske kan bero på skolan. Tycker att du har pluggat massor, även när du varit på semester. Det kanske lugner ner sig när du får lite sommarlov?! Hoppas det! Massor kyra-på-dig-kramar

2008-05-23 @ 19:23:16
URL: http://livaasemaria.blogspot.se
Postat av: Malin

Gud vad rädd jag blev när jag läste det! Låter otroligt jobbigt, magont är typ det värsta som finns liksom. Skönt att det börjar bli bättre iallafall:)

Du får ta det coolt nu sista veckorna, även om det kan vara mycket i skolan, för tänk såhär...du kommer ju in på det du vill, sen när sommarlovet börjar kan du bara ta det aslugnt och få bort allt som har med stress att göra!

Fortsätt krya på dig!!

Kramar Malin

2008-05-23 @ 19:54:34

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0